Den senaste tiden har jag varit ute och fotat ända tills det sista ljuset försvunnit från himlen. Det har gett mig en bättre förståelse över det här med långa slutartider. Det mest uppenbara är ju att alla rörelser blir suddiga men jag har även märkt att det händer något med färgerna. Det känns som att de blir intensivare. Tyvärr ökar även bruset i bilderna men inte så mycket att det inte går att leva med. Den här bilden är tagen med två och en halv minuts slutartid. Vattnets och molnens rörelser har förvandlats till böljande silke, pålarna framhävs och tillsammans ger de bilden extra djup.